Många människors första reaktion är att vilja skydda sitt barn. Detta är ett missriktat beskyddande. Dessutom överför vi på så sätt våra egna rädslor till barnen. Så istället:
Var alltid ärlig mot ditt barn, hur smärtsamt och jobbigt det än må vara. Ditt barn måste veta att det alltid kan lite på dig.
Barn är så ”oförstörda” och ställer ofta direkta frågor. Försök att inte bli förskräckt eller rädd, det märker barnen och slutar då att fråga. Jag tycker själv att man istället lär sig så mycket genom att lyssna på dem. De ser döden mer okomplicerad än vi vuxna.
Igen, viktigt att använda ordet ”död” och inget annat.
Jag vill även uppmana till att ta med barnen på avskedstagande och begravning. Barn kan t.ex. rita en teckning eller något annat som de kan lägga i kistan. Spännande att höra hur barn tänker. Min pojke, då ca 4 år gammal, ville ta med sig en gul kofta till sin gamlamormor när hon var död. Men när vi närmade oss sjukhuset ändrade han sig och sa: - nej föresten, jag tror inte hon har någon användning för den nu. Jag vill hellre ge en blomma till henne.
2 tier fruit basket
-
2 tier fruit basket
[image: 2 tier fruit basket]
2 tier fruit basket
DESIGNED FOR AN EVEN RIPENING. The twotier basket has an open wire design
that's id...
2 år sedan
4 kommentarer:
Jag instämmer. Barnen tar döden naturlig och far inte illa av att se den döde eller delta i begravning.Tvärtom de slipper den rädsla för döden som många andra har.
Hälsningar
Tack för ditt ord!
Kram
Neeej va otroligt gullig din son är. Vuxna förmjukar det hela och gömmer det hela i ord som "bortgången och avliden"... barn säger ordet rakt ut. "mormor är död". De är inte rädda på samma sätt för att leva i verkligheten och det älskar jag med barn. =)
Detta är så oerhört viktigt! Jag blev själv som barn oerhört rädd för döden när min morfar gick bort och ingen lät mig förstå vad som hade hänt! Detta blev ett stort trauma som jag har varit tvungen att bearbeta i vuxen ålder. Nu har jag precis mist min pappa och mina barn har mist sin morfar, men vi har valt att hantera det på ett annat sätt och det är jag väldigt glad över. Min äldsta är 4 år och hon berättade häromdagen för sina kusiner om morfar som dött "Min morfar var gammal och sjuk och sen bara han dödde och nu är han en ängel i himlen". Vi pratar mycket om honom och hon säger godnatt eller godmorgon ibland. Det känns så fint att hon kan det!
Förminska aldrig barns förmåga att förstå!
Skicka en kommentar